Svunna tider
En gång mäktig. En gång uppmärksammad. En gång ståtlig. En gång respekterad.
Borta. Tomhet. Ihågkommen? Minnen?
Ett minne som etsar sig fast. Kopparplaketterna med förnamn. En markering på fiket. Där frukost serverades varje morgon. Varje morgon i en svunnen tid då en man fick gå ut och köpa sig frukost när kvinnan tagit sig ett arbete och inte var hemma då han vaknade om morgonen. Detta var hans plats. Med vördnad hade någon etsat hans namn i den tunna plåten och skruvat fast den vid hans plats. Ett stamställe, lika fast som trädets plats i skogen.
Minnet finns kvar liksom stubben i marken. Men bara i minnet syns trädet. Bara i minnet finns kopparplaketten kvar. Kanske har någon sparat den? Kanske någon tagit till vara på trädet och givit det ett nytt liv som virke.
Men inte ens ett stamställe är för evigt.
 |
| #288 Stamställe - en gång ståtlig, en gång mäktig. En svunnen gång. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar