måndag 27 april 2015

#237 På sniskan (75/365)

Händelsehorisonten

Forskarna debatterar. Forskarna kommer med teorier. Forskarna analyserar data. Forksarna extrapolerar och lägger till och drar ifrån. Forskarna jämför algoritmer. Forskarna kommer överens. Det finns en händelsehorisont. En horisont där allt stannar. För evigt. Ingen förändring. En evig spegelbild av något som inte finns egentligen. En illusion av det som en gång var. Försvunnen i ett svart hål. Upplöst till ingenting som är något. Någonstans - men inte här.

När ingen ser, när ingen bryr sig, blir vi också då en spegelbild av något som egentligen inte finns varje gång vi ser oss i spegeln? När ingen vill kännas vid den reflekterade. Upphör den då att finnas? Passerar den händelsehorisonten? Blir en evig spegelbild, avknoppad från verkligheten som vi känner den.

Detta hus har hamnat på sniskan i vår verklighet. Ingen vill se det, det finns inte men vi vet att det är där. Bara att det som avspeglas i skogsbrynet inte är det stolta hus det en gång var. Minnet berättar något annat. Minnet berättar om en storhetstid. Men minnet är nästan försvunnet i glömskans svarta hål.

#237 På sniskan - är det mesta på detta ödehus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar