Tillsammans
Hela livet har de stått varandra nära. De har levt ett långt liv och slutligen växt samman till en. Då vindarna ven runt dem sökte de stöd i varandra och när solen värmde fann de skugga i varandras sällskap. Åren gick och de gav varandra plats och utrymme. Gav varandra möjlighet att växa, att utvecklas till gagn för dem båda.
Men den tiden är nu förbi. Ingen klarar att hålla tidens tand borta för evigt. Slutligen kommer den dagen då man måste ta farväl av den som står närmast. Ta farväl av det liv man levt och inse att ingenting längre kommer att vara som en gång var. Ingen som kommer svalka dig, ingen som kommer att vyssja dig till söms med sina lugna andetag, ingen som kommer vara en del av dig. Helheten är för evigt borta.
 |
| #127 I skogen - kan man finna de mest osannolika par. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar