Yta
Vi ser ytan, ser hur den formar sig över innehållet. Vi ser hur den spricker, ser hur den öppnar en avgrund. Vi ser hur den sakta faller isär, ser hur den rämnar framför våra ögon. Vi ser hur den visar det som finns där under. Det som skulle förbli osett ligger nu öppet för allas blickar. Vi ser hur det blöder, ser hur det som var inte är längre.
Någon är inte längre som den en gång var i våra ögon. Någon är förvandlad bara för att det dolda kommit fram. Det dolda som till slut fann sin väg genom ytan. Det dolda som vägrade vara dolt längre. Är det dolda alltid av ondo, eller är det något som vi kan ta hand om och hjälpa till att förstå och tolerera?
Eller ska man bara blästra rent, börja om och måla dit en ny yta för att sedan vänta tills den flagnar bort igen?
 |
| #73 Flagnar - När ytan inte orkar hålla emot det doldas kraft. |
Under en målad yta kan också något vackert finnas som kan komma fram när färgen flagnat. Ta bort den gamla färgen, lacka och man ser en sann och ursprunglig yta. Något som kan gälla både materiella ytor och människor.
SvaraRadera